I måndags blev sonen sjuk. Vi tänkte dela upp VAB:andet på följande sätt:
måndag: Maken hämtar sjuk son på dagis.
tisdag: Jag är hemma med sjuk son och lämnar över till maken på kvällen när jag har mitt vattengympapass
onsdag: Jag är hemma med sjuk son.
torsdag: Maken är hemma med eventuellt sjuk son. Med eventuellt menas att hans sjukdomar bara brukar vara i ett par dagar och det verkade inte så farligt denna gång.
fredag: Jag är hemma som vanligt.
Man kan väl säga att det inte blev riktigt som vi hade tänkt oss...
Igår (tisdag) var sonen hyfsat pigg. Snorig och hostig, men vid gott mod. Vi tog till och med beslutet att åka iväg på kvällen för att äta soppa i församlingshemmet till den kyrka vi bodde nära innan vi flyttade. Allt flöt på bra och jag gick till min vattengympa och höll mitt pass.
När jag kom hem så hörde jag en ynklig röst från sonens sovrum. Det var maken som hade feberfrossa och låg där i sonens säng med en alltför vaken, och sjuk, lite pojke bredvid sig. Han bad mig att ta över nattningen så att han kunde få gå och bädda ner sig. Vi gjorde så och efter en stunds övertalning så sov även sonen.
Ett par timmar senare vaknade sonen och ropade på mamma. Jag bar in den febriga lilla varelsen till vår säng och gav honom alvedon och vatten, vilket var tur. Strax efter att han fått vattnet började han få feberkramper och naturligtvis blev han rädd av det. Vem skulle inte bli det...
Nattvaket slutade inte förrän omkring 05.30 för mig. Däretfter fick jag sova i 90 minuter innan sonen hävdade att han var vaken. *suck*
Fram till lunch idag var sonen hyfsat pigg, trots dubbelsidig ögoninflamation, hosta och annat trams, men sedan brakade det loss. Eller... brakade loss kanske är fel uttryck. Klappade ihop är nog snarare ett mer korrekt ordval.
Sonen bad om att få gå och lägga sig!
Vad säger man då? Det var ju bara att gå till sängen och bädda ner honom. Vi läste några böcker och sedan somnade han utan att trilskas.
När han vaknade så fortsatte sjuklingen att vara just det. Sjuk.
Får se om jag lyckas få i honom någon mat nu...
Maken då?
Jo, han har fortfarande feber och har sovit större delen av dagen.
Hoppas att han friskar på sig tills imorgon bara...
Risken är nämligen ganska stor att det är min tur då.
onsdag 28 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
På kurs, dag 2
Idag hade Stora Myndigheten tur. De hade skickat två mycket kompetenta, vältaliga, pedagogiska och roliga människor som föreläste för oss. Vilken skillnad från igår! Inte en enda gäsp och inte en tanke på att ursäkta sig och gå därifrån. Bravo!
Visserligen var föreläsningen mest inriktad på hur vi (läs: Stora Myndigheten) vill att företagens ansökningar ska se ut när de kommer till oss och hur man undviker de viktigaste fallgroparna, men det presenterades på ett sådant sätt att vi som jobbat på Stora Myndigheten i flera år kände att vi hade utbyte av det också.
Imorgon kommer den sista av representanterna från Stora Myndigheten att föreläsa. Det är en person som jag, hittills, har uppfattat som tämligen anspråkslös och inte speciellt vältalig så det ska bli riktigt intressant att se hur det går. Jag gillar att få mina fördomar ikullkastade och jag hoppas att det är precis vad som händer efter frukost imorgon.
Efter två dagar har mina blivande vantar vuxit till tummen ungefär. Med det menas att jag bundit omkring 10 cm på varje vante och att jag har hunnit till tumhålet. Imorgon börjar jag på själva handen. Med lite tur (och kanske en gnutta skicklighet) så har jag ett par vantar klara till imorgon eftermiddag.
Slog förresten just på TV:n och vad skådar mitt norra öga (det södra med för den delen..) om inte Sean Bean i fantasykläder! Inte helt fel efter en hård dags... hrm... arbete.
Jag är ganska svag för just Sean Bean och han blir ju inte direkt sämre av lite fantasy. Det är förresten få skådisar som blir det förresten...
Jo, möjligen Rolf Lassgård, som jag i vanliga fall håller mycket högt, men i fantasyn och medeltiden hör han inte riktigt hemma. Men man kan ju alltid skylla på regin...
Visserligen var föreläsningen mest inriktad på hur vi (läs: Stora Myndigheten) vill att företagens ansökningar ska se ut när de kommer till oss och hur man undviker de viktigaste fallgroparna, men det presenterades på ett sådant sätt att vi som jobbat på Stora Myndigheten i flera år kände att vi hade utbyte av det också.
Imorgon kommer den sista av representanterna från Stora Myndigheten att föreläsa. Det är en person som jag, hittills, har uppfattat som tämligen anspråkslös och inte speciellt vältalig så det ska bli riktigt intressant att se hur det går. Jag gillar att få mina fördomar ikullkastade och jag hoppas att det är precis vad som händer efter frukost imorgon.
Efter två dagar har mina blivande vantar vuxit till tummen ungefär. Med det menas att jag bundit omkring 10 cm på varje vante och att jag har hunnit till tumhålet. Imorgon börjar jag på själva handen. Med lite tur (och kanske en gnutta skicklighet) så har jag ett par vantar klara till imorgon eftermiddag.
Slog förresten just på TV:n och vad skådar mitt norra öga (det södra med för den delen..) om inte Sean Bean i fantasykläder! Inte helt fel efter en hård dags... hrm... arbete.
Jag är ganska svag för just Sean Bean och han blir ju inte direkt sämre av lite fantasy. Det är förresten få skådisar som blir det förresten...
Jo, möjligen Rolf Lassgård, som jag i vanliga fall håller mycket högt, men i fantasyn och medeltiden hör han inte riktigt hemma. Men man kan ju alltid skylla på regin...
tisdag 20 mars 2012
På kurs
Ligger i en hotellsäng och irriterar mig på att det trådlösa nätverket kopplar bort mig titt som tätt. Mycket störande.
En annan sak som är störande är att jag måste åka tillbaka till simhallen, där jag brukar hålla vattengympa, och hämta min BH som jag glömde där i kväll. Tyvärr kommer jag inte att hinna med det förrän på onsdag. Det är bara att hoppas att ingen har tagit med sig den hem utan att den ligger i lost-and-found-lådan när jag kommer.
Jag får således klara mig utan BH i två dagar. Surt...
Men men... Jag får väl ta det i samband med att jag åker och tankar på onsdag. Det ligger ju ändå (nästan) på vägen.
Kursen då?
Tja... Av de tre föreläsare som vi har lyssnat till idag så var Experten från Stora Myndigheten helt klart sämst. Tur att vi är fyra stycken därifrån som kan fortsätta förklara det som Experten lämnade hängandes i luften. Imorgon ska det komma fler representanter från Stora Myndigheten och de ska prata om saker som jag känner mig ganska hemma på. Men å andra sidan har jag ju varit föräldraledig så det kan ju ha hänt saker som jag inte har hunnit uppdatera mig på ännu.
Men jag har ju min nålbindning som jag pysslar med under föreläsningarna så det ska nog inte vara något problem att hålla sig vaken.
En annan sak som är störande är att jag måste åka tillbaka till simhallen, där jag brukar hålla vattengympa, och hämta min BH som jag glömde där i kväll. Tyvärr kommer jag inte att hinna med det förrän på onsdag. Det är bara att hoppas att ingen har tagit med sig den hem utan att den ligger i lost-and-found-lådan när jag kommer.
Jag får således klara mig utan BH i två dagar. Surt...
Men men... Jag får väl ta det i samband med att jag åker och tankar på onsdag. Det ligger ju ändå (nästan) på vägen.
Kursen då?
Tja... Av de tre föreläsare som vi har lyssnat till idag så var Experten från Stora Myndigheten helt klart sämst. Tur att vi är fyra stycken därifrån som kan fortsätta förklara det som Experten lämnade hängandes i luften. Imorgon ska det komma fler representanter från Stora Myndigheten och de ska prata om saker som jag känner mig ganska hemma på. Men å andra sidan har jag ju varit föräldraledig så det kan ju ha hänt saker som jag inte har hunnit uppdatera mig på ännu.
Men jag har ju min nålbindning som jag pysslar med under föreläsningarna så det ska nog inte vara något problem att hålla sig vaken.
lördag 10 mars 2012
Förkylt barn
Jag förstår mig inte riktigt på mitt barn ibland.
Just nu är han förkyld och hostig. Man skulle kunna tro att han då skulle vara lite lugnare än vanligt och kanske sova lite middag eller så, men icke.
Det verkar snarare som att han fått sig en dos av dunderhonung eller något liknande. Han är så i gasen att vi har svårt att hinna med.
Det ska lekas, busas, byggas snögubbar (trots att det knappt finns någon snö kvar som är värd namnet), grävas i växthuset, bakas, knäckas ägg, jaga grannens höns, och sprida ut grus på hela golvet i uthuset. *pust*
Jag vet ju bara hur jag brukar bli när jag är sjuk. Med ett ord: Däckad.
Men det gäller uppenbarligen inte samma regler för barn. Och tur är väl kanske det.
Idag har vi i alla fall fått jättemycket gjort.
Vi började dagen med att åka på loppis och handla ett par snygga Ecco-skor åt mig (100:-), ett par långbyxor åt mig (45:-) samt ett pennfodral med Nalle Puh på åt sonen (5:-). Alldeles lagom.
När jag är så där på loppis så blir jag så sugen på att handla en massa fina saker. Just där och då har jag hur mycket inspiration som helst och skulle kunna tillverka fina saker i parti och minut. Dock har jag så pass mycket självinsikt att jag inser att det nog aldrig skulle komma längre än till just inköpandet. Det där med tillverkandet tar ju en massa tid i anspråk och det har jag lite ont om just för tillfället. Åtminstone har jag ont om egen tid, alltså sådan tid som inte går åt till det där vardagliga (laga mat, byta blöjor, natta barn, väcka barn, tala om för barn att vi inte ska äta bulle idag heller och en hel del andra saker som ni kanske kan räkna ut själva). Jag hinner ju inte ens slötitta på TV nu mera och eftersom TV=handarbetestid i min värld så vet jag inte hur jag ska hinna med. *suck*
Men men... det kommer ju, förhoppningsvis, en tid som pensionär också och då måste man ju skaffa sig något att leva av eftersom pensionen förmodligen inte räcker till mer än att betala bostaden. Då ska jag satsa på handarbetet minsann!
Det är bra med framförhållning, eller hur?
Just nu är han förkyld och hostig. Man skulle kunna tro att han då skulle vara lite lugnare än vanligt och kanske sova lite middag eller så, men icke.
Det verkar snarare som att han fått sig en dos av dunderhonung eller något liknande. Han är så i gasen att vi har svårt att hinna med.
Det ska lekas, busas, byggas snögubbar (trots att det knappt finns någon snö kvar som är värd namnet), grävas i växthuset, bakas, knäckas ägg, jaga grannens höns, och sprida ut grus på hela golvet i uthuset. *pust*
Jag vet ju bara hur jag brukar bli när jag är sjuk. Med ett ord: Däckad.
Men det gäller uppenbarligen inte samma regler för barn. Och tur är väl kanske det.
Idag har vi i alla fall fått jättemycket gjort.
Vi började dagen med att åka på loppis och handla ett par snygga Ecco-skor åt mig (100:-), ett par långbyxor åt mig (45:-) samt ett pennfodral med Nalle Puh på åt sonen (5:-). Alldeles lagom.
När jag är så där på loppis så blir jag så sugen på att handla en massa fina saker. Just där och då har jag hur mycket inspiration som helst och skulle kunna tillverka fina saker i parti och minut. Dock har jag så pass mycket självinsikt att jag inser att det nog aldrig skulle komma längre än till just inköpandet. Det där med tillverkandet tar ju en massa tid i anspråk och det har jag lite ont om just för tillfället. Åtminstone har jag ont om egen tid, alltså sådan tid som inte går åt till det där vardagliga (laga mat, byta blöjor, natta barn, väcka barn, tala om för barn att vi inte ska äta bulle idag heller och en hel del andra saker som ni kanske kan räkna ut själva). Jag hinner ju inte ens slötitta på TV nu mera och eftersom TV=handarbetestid i min värld så vet jag inte hur jag ska hinna med. *suck*
Men men... det kommer ju, förhoppningsvis, en tid som pensionär också och då måste man ju skaffa sig något att leva av eftersom pensionen förmodligen inte räcker till mer än att betala bostaden. Då ska jag satsa på handarbetet minsann!
Det är bra med framförhållning, eller hur?
fredag 2 mars 2012
Arbetsmiljö
I tisdags hade Stora Myndigheten en intern arbetsmiljökurs. Det lät som en lysande idé, eftersom vi då kunde ställa en massa frågor som bara rörde oss.
Eller...
Det var i alla fall vad vi trodde.
Efter fem minuter hade vi nog alla insett att den man tagit dit som föreläsare var den mossigaste mannen i världshistorien och efter tio minuter ville vi alla därifrån.
Mannen använde ett språk som förmodligen ansågs som mossigt redan på 60-talet och dessutom med ett tonfall som kunde få den mest ihärdiga och intresserade lyssnare att falla i sömn.
Han använde sig av uttryck som "Här står det, i sin prydo..."
I sin prydo?!
Va??
Sedan ansåg han att vi skulle ha "Ett värdigt arbete" och "adekvata hjälpmedel".
Jag vet att vi jobbar på en myndighet, men det måste finnas lagar som reglerar hur mossig man får vara.
Förmodligen var mannen medveten om att tiderna förändrats sedan han kröp in i sin lilla mossiga bubbla och därför slängde han in ett "connecta" och "flummigt" lite då och då för att visa att han minsan också kan vara lite hipp och modern.
Problemet var bara att när han slängde in de där "moderna" orden så var det ingen av oss som förståd vad han sade, eftersom det stod i så stor kontrast till hans övriga svada.
*pust*
Nej, den dagen kunde ha använts till något mycket bättre.
Eller...
Det var i alla fall vad vi trodde.
Efter fem minuter hade vi nog alla insett att den man tagit dit som föreläsare var den mossigaste mannen i världshistorien och efter tio minuter ville vi alla därifrån.
Mannen använde ett språk som förmodligen ansågs som mossigt redan på 60-talet och dessutom med ett tonfall som kunde få den mest ihärdiga och intresserade lyssnare att falla i sömn.
Han använde sig av uttryck som "Här står det, i sin prydo..."
I sin prydo?!
Va??
Sedan ansåg han att vi skulle ha "Ett värdigt arbete" och "adekvata hjälpmedel".
Jag vet att vi jobbar på en myndighet, men det måste finnas lagar som reglerar hur mossig man får vara.
Förmodligen var mannen medveten om att tiderna förändrats sedan han kröp in i sin lilla mossiga bubbla och därför slängde han in ett "connecta" och "flummigt" lite då och då för att visa att han minsan också kan vara lite hipp och modern.
Problemet var bara att när han slängde in de där "moderna" orden så var det ingen av oss som förståd vad han sade, eftersom det stod i så stor kontrast till hans övriga svada.
*pust*
Nej, den dagen kunde ha använts till något mycket bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)