Så har Mamma och pappa åkt hem efter att ha varit hos oss i hela fem dagar och det är, som vanligt, lite sorgligt när de åker hem. Mamma och Pappa är ju alltid Mamma och Pappa, oavsett hur länge man bott hemifrån och jag saknar dem lika mycket varje gång som vi skiljs åt.
De har hjälpt oss med så mycket under tiden som de har varit här. Mamma har vaktat sonen och hjälpt till med att baka tårtor och så inför sonens födelsedagskalas som vi hade i söndags. Pappa hjälpte oss att ta ned den stora rönnen som stod på baksidan av vårt hus. Lite ledsamt att behöva ta ned det fina trädet som stått här långt innan huset bygdes, men när vi såg hur rötan hade tagit över alla grenar i trädet och dessutom hade gjort vissa delar helt ihåliga så insåg vi att det var rätt beslut att kapa det. Det är ju alltid bättre att fälla träd på ett kontrollerat sätt än att det själv ska bestämma sig för när och var det ska falla.
Nu har vi ju dessutom ved till vinterns eldning. Praktiskt!
Sonen har haft så svårt att sova under flera nätter nu. Jag vet inte hur många timmar vi har sovit, men det kan inte vara mer än åtta timmar på tre nätter. Det är inte utan att man börjar bli lite mör... Nu sover han i alla fall middag och jag tar mig en välförtjänt paus. Dock måste jag väcka honom snart om han ska kunna somna ikväll. *suck* Det är ju så lugnt och skönt nu...
Och snart är det min födelsedag också...
Orkar jag verkligen fira den?
Tveksamt...
Kanske kan man bjuda över några kompisar och spela spel?
Det känns ju som ett lagom trevligt besvär =0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar