söndag 23 september 2012

Så har det hänt

Fem år tog det, men nu har det slutligen inträffat.
I fem år har jag handarbetat på mer eller mindre varje möte som jag deltagit i på jobbet. Det är mitt sätt att koncentrera mig och registrera vad som sägs. Jag är inte på något sätt ouppmärksam, snarare tvärt om. Om jag inte skulle ha mitt handarbete så skulle jag börja fundera på allt annat än mötet och låta tankarna vandra iväg, vilket i sin tur skulle innebära att jag inte lyssnar och tar del av vad som sägs.
Jag är fullt medveten om att mitt handarbete kan ses som nonchalant och ouppmärksamt och det är därför jag alltid informerar nya mötesbekantskaper om vad jag gör och varför. Jag talar även om för mina kollegor att det är helt okej att tala om för mig om det är någon som av någon anledning inte vill att jag ska hantverka på mötet. Jag lovar dessutom att inte bli upprörd.

I torsdags fick jag således min första reprimand angående detta.
Jag kan väl inte säga att jag är förvånad över att någon har åsikter om mitt sätt att hantera möten, men jag är ytterst förvånad över:
  1. att jag fick tillsägelsen en dag efter mötet
  2. att jag fick den av någon annan än den som stört sig på mitt virkande
  3. att den som fick äran att berätta för mig inte heller hade hört det hela från "hästens mun" utan satt i tredje led.
Dessutom skall det nämnas att mötet jag var på handlade om arbetsmiljö där vi bland annat nämnde det här med rak kommunikation. Den som störde sig på mitt hantverkande och som inte klarade av att berätta det för mig personligen utan ansåg sig behöva gå via både enhetschef och gruppchef är dessutom anställd på HR för sina speciella kompetenser i bland annat psykologi.
Om inte det räknas som ironi så vet jag inte vad som gör det.

Jag måste säga att jag inte vet hur jag ska handskas med det ännu. Jag kan dock säga att det har förstört min helg mer än vad jag skulle ha velat. Det borde inte ha stört mig så mycket som det har gjort, men nu är det som det är och jag måste ta hand om det på något vis. Vi får se hur jag gör...

Hantverka på möten vill jag inte sluta med. Det skulle innebära total katastrof för min koncentration.

Lösning tack!

2 kommentarer:

  1. Men j-a rent ut sagt! Jag har bara väntat på att någon skall gnälla på mig, liksom mera seriöst, utöver de ytliga insinuationer jag fått lite då och då. Tänkte häromdagen då jag såg att flera satt och stickade i resturangen på fikat, att det snart kommer upp en skylt på dörren till resturangen "handarbete förbjudet". För det kaaaaan ju tänkta sig att vi har gäster i resturangen och det kaaaaaaan ju se dåligt och oseriöst ut. Jag tycker det är så j-a trist att folk är så dåligt upplysta, som inte vet vad det handlar om, detta med hjärnans sätt att koncentrera sig när man gör något med händerna.
    Du har mitt fulla stöd, aktivt om du vill, beroende på hur du väljer att gå vidare med detta. Förstår att det pajat din helg, jag hade blivit vansinnig. Vad hade vederbörande sagt? När du nu vet vem det är, kanske lika bra att bara konforntera denna/denne och diskutera vad rak kommunikation innebär?
    Morr. Hur litet liv och hur få problem har man inte när man kan störa sig på att någon virkar på ett möte? Jag skulle önska att folk sysselsatte sina hjärnor med de verkliga problemen istället för att hetsa upp sig över lite garn.
    Kontakta mig om du behöver någon som helst typ av hjälp med detta, ok? :-)))))))))))

    SvaraRadera
  2. Steg 1: Gå till person som klagade och säg att du fått veta att hen blivit störd. Fråga på vilket sätt.

    SvaraRadera