fredag 26 oktober 2012

Dagens gnäll

Sonen badar.
Jag har migrän.

Solen skiner.
Det blåser massor.

Jag är ledig.
Har inte gjort ett skit.

Skulle behöva städa.
Jag har migrän.

torsdag 18 oktober 2012

Snart blir det snö

Sonen: Mamma. Vad heter den där svarta?
Jag: Det heter vindrutetorkare.
Sonen: (eftertänksamt) Jaa. Och när det blir vinter så kommer det snö i taket. Under molnen Mamma.
Jag: Jasså gör det?
Sonen: Jaa. Det kommer hos Pletepleta (Peter och Petra, alltså grannarna) också. Och på äpplena.

måndag 15 oktober 2012

Måndag igen

Måndag och en ny förkylningsperiod är här.
Idag har förkylningen försett mig med en inbygd kamin, en rasp i halsen, och en total avsaknad av luktsinne. Tack, tack snälla förkylningen.
Roligare kan man ha.

Men då får jag ju en chans att se på Stolthet och fördom igen. Hurra!
Jag kan ju också se på konstiga TV-program som man aldrig hinner se på annars.

Det lutar dock mest åt att sova blir den stora aktiviteten idag.

fredag 12 oktober 2012

Ett barn av sin tid?

På öppna förskolan pratade vi idag om att man ska vara snäll.

Pedagogen pratade med en tjej som kanske kunde vara i fem-årsåldern om att man måste försöka vara snäll mot häxan eftersom det är det enda som biter mot dumma personer.(vi hade precis sett på dockteater där häxan kokade ihop en bli-dum-soppa som hon lurade i de övriga dockorna)
Den kloka lilla tjejen svarade:
- Ja, hon behöver en värdegrund.

Snacka om att vara barn av sin tid!

Söta barn

När jag skulle spänna loss sonen ur bilstolen igår utspelade sig följande dialog:

Sonen: Vilket fint hår du har gjort!
Jag: Gillar du att hålla i mitt hår?
Sonen: Mmm. Det är fint.

Kan man göra annat än att älska ett sådant barn som berömmer ens hår, trots att det är otvättat och hopplöst spretande.

Strax efter detta ville sonen låna bilens askkopp som ser ut som en mugg med lock. Det fick han.

Sonen: Mamma, jag måste släppa ut nånting som är i den där burken.
Jag: Vad är det som är i burken då?
Sonen: Hönor!
Jag: Oj då! Ja, då måste du skynda dig. Vänta ska jag öppna dörren så att de kan springa iväg
(jag kliver ur bilen och öppnar pasagerardörren)
(sonen häller ut de instängda hönorna)
Jag: har du släppt ut alla hönorna nu?
Sonen: Nej, det är några kvar. (han häller ut några kvarglömda hönor till)
Jag: Men nu måste det ju vara slut på hönor.
Sonen: Ja, men titta! Det var hästar under hönorna! Jag måste släppa ut dom också!
Jag: Ja, gör det. Jag går och hämtar posten så länge.
(jag hämtar posten och återvänder till bilen där sonen glatt släpper ut häst efter häst ur den lilla svarta burken)
Jag: Har du släppt ut alla hästarna nu?
Sonen: Nej.
Jag: Jo, men det ser väldigt tomt ut nu.
Sonen: (kikar noga efter i burken) Det är faktiskt några kvar där nere.

Jag kunde ju inte gärna argumentera emot utan fick vackert vänta i fem minuter  till innan alla hästarna och hönorna återvunnit sin frihet och vi kunde gå in i värmen.

Vilken tur att ungen har fantasi! Det vore så tråkigt annars.

lördag 6 oktober 2012

En kall lördag

När jag vaknade i morse så var det is i badtunnan.
Det var även frost på lägdan utanför vårt hus.
Det var höst på riktigt.

Jag kom på att jag borde ha plockat in de sista squasharna igår kväll, men då kunde jag ju inte veta att det skulle bli minusgrader.
När jag tittade ut mot squashplantorna såg bladen ut som grönbrunt snor och jag misstänker starkt att detsamma gäller för frukterna.
Nå ja... Vi har ju ändå ingen plats i kylskåpet. Där bor för närvarande ett stort antal (fem) vitkålshuvuden tillsammans med några salladsknippen som vi glömmer bort att äta upp. Tips på vad  man gör av stora mängder vitkål tas tacksamt emot.

Idag ska vi låna ut sonen till Farmor och Farfar. De ska åka till biblioteket och titta på dockteater. jag hoppas att det är något som faller lilleman i smaken. Bibliotekarien hävdade att det skulle vara lämpligt för två-och-ett-halvt-åringar och då får man ju tro på det.

I barnets frånvaro ska vi skaffa några råttfällor/råttskrämmor och placera ut på vinden. De senaste nätterna har vi märkt av en viss aktivitet i väggarna och på vinden och vi har bestämt att mössen får dansa schottis i någon annans hus.
Vi ska även paketera om diverse saker som vi har uppe på vinden. Just nu ligger de i pappkartonger som är allt annat än rått- och mussäkrade och det känns inte helt okej. Istället ska vi försöka lägga sakerna i genomskinliga plastbackar med tydliga märkningar så att man vet vad som är i dem.

En av de saker som ska organiseras på vinden är alla urvuxna barnkläder. Det är helt fantastiskt hur mycket kläder som vi har haft till sonen. Man skulle kunna tro att vi haft minst fyra barn, med tanke på alla kläder och skor. Något som är än mer fascinerande är att omkring 90% av kläderna är begagnade i minst ett led och att vi själva inte har köpt mer än kanske 10 nya plagg åt honom (strumpor och kalsonger ej inräknade) på hela tiden. Många saker som vi använt till sonen är dessutom efter mig och min bror, vilket innebär att de har ungefär 30 år på nacken vid det här laget. Ganska imponerande tycker jag.
I vilket fall som helst så måste detta hav av kläder organiseras på ett eller annat sätt. Vi måste bestämma vad som ska skänkas bort och vad som ska sparas, vilka skor som är tillräckligt bra (och hela) för att sparas och vilka som inte behöver sparas åt eftervärlden. Det ska bli riktigt skönt att få det överstökat. Just nu ligger det urvuxna kläder och skor lite överallt och överblicken över vad som faktiskt passar och inte är katastrofal.

Det är nog dags för sonen att sluta växa nu...

onsdag 3 oktober 2012

Förkylning

Jag var nästan säker på att ett par dagars vila skulle göra mig frisk.
Pyttsan!
Jag är mer förkyld idag än måndagen och tisdagen tillsammans.
Tur att det finns mycket te att tillgå.

Just nu tittar jag på TV (en tveksam lyx man får när man är sjuk) och ett program som handlar om fuskbyggare i USA.
Det som slår mig är att standarden på husen är generellt så mycket sämre än i Sverige. Isoleringen är i  det närmaste obefintlig och byggstilen liknar i många fall det som vi skulle bygga till uthus och sommarstugor.
Själva fuskbyggandet är dock detsamma som i Sverige. Klåpare som ger sig på att renovera badrum utan att använda fuktspärrar eller dra om elen utan att ens kunna stava till behörighet. Att de dessutom har mage att ta betalt för det och i vissa fall försöka stämma husägarna för utebliven betalning är också precis som i Sverige (bortsett från den där stämningsbiten förstås...)

Jag förstår dock inte charmen med all grå marmor i badrumen. Det ser precis ut som badrumen på ett hotel, renoverat på 80-talet. Det ser så opersonligt ut att man nästan blir mörkrädd. Men det kanske är opersonligt som säljer i USA, vad vet jag.

Nej, jag tror att jag ska titta på Stolthet och fördom" istället. Det är lite mer min stil.
Jag borde sätta igång med mina sömnadsprover också, men det kräver lite letande efter vettiga tygbitar. Kanske blir det idag, kanske imorgon, kanske senare...