tisdag 11 december 2012

Inga bilder?

Jag har just insett att jag inte laddat upp några bilder på bloggen på flera evigheter.
Tur att jag inte har några ambitioner att vara intressant. Då behövs det inga bilder nämligen.

Nå ja...

Nu tänkte jag tjata lite om jobbet igen.

På Stora Myndigheten arbetar det en massa högt utbildade människor. Under många år har flera av dessa haft aldeles för mycket makt utan att ha förtjänat den.
För några år sedan fick vi en ny Generaldirektör. Den nya GD satte käppar i hjulet för de makthungriga människorna genom att säga att de också fick rätta in sig i ledet, precis som alla andra. GD klargjorde även att alla på myndigheten är lika mycket värda och att även administrativ personal är viktig för att myndigheten ska fungera.
Detta gör att de makthungriga känner sig hotade. De reagerar genom att skicka runt diverse anti-GD-mail på sina enheter för att försöka få så många med sig som möjligt. De tar alla chanser att baktala ledningen och GD för vem som än vill höra på. Om denne råkar vara journalist går munlädret ännu fortare.

Jag motsätter mig inte att folk har åsikter. Det jag klagar på är att folk som har åsikter inte vill göra något kreativt av dem utan väljer att spy ur sig åsikterna och sedan tjura i något hörn och tycka synd om sig själva.
Som ett exempel kan nämnas att Stora Myndigheten just har sökt ett antal chefer. Antalet sökande har varit ytterst få och i princip har inga av dessa varit internsökande.
Ett annat exempel är att Stora Myndigheten letar med ljus och lykta efter nya arbetsmiljöombud på just de enheter där gnällspikarna huserar. Är det någon som anmäler sitt intresse när de ser chansen att vara med och påverka från "insidan"? Nej, knappast.

Det jag säger är att det går an att gnälla, men att gnälla utan att ens försöka påverka själva problemet är inte okej. Det är lite som att låta bli att rösta och sedan klaga på den sittande regeringen. Ta lite ansvar för bövelen! Bete er som vuxna människor och inte som småbarn. Nej förresten.... Jag tar tillbaka det där. Till och med småbarnen på sonens förskola lär sig ansvar och att säga ifrån till fröken eller någon annan vuxen när något är fel.

Barn är kloka. Vuxna är hopplösa.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med dig om din analys (som du vet). Gillade också din kommentar på intranätet till en av gnällspikarna. Själv har jag dragit mig tillbaka av ren självbevarelsedrift. Har blivit mer eller mindre slaktad av gnällspikarna efter mitt Q-gruppsarbete. Det är rätt arbetsamt att bli motarbetad i ALLT i ens arbetsvardag... Man träffar ju på dem dagligen på Y- och X-möten and you name it, och då är de inte så snälla. Så att söka någon chefstjänst finns inte på kartan, om inte GD går brevid mig hela tiden som min privata body guard. Är rätt ledsen över situationen som den är nu, faktiskt, och jag tror inte det blir någon bra (bra som vi ser det) lösning.
    God Jul till dig och din familj, om vi inte ses!
    :-)

    SvaraRadera
  2. Det låter inte som en frisk arbetsplats!

    en arbetsplats där människor far illa, och tystnar bara för att slippa fara illa skadar alla på sikt!




    SvaraRadera